Kväll. Ett gäng matlådor klara. Nu soffan. Ett glas rött. En skål chilli. Och tankar. Livet är turbulent ibland. Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet. När ilskan lagt sig och tomheten och blandad med lite sorg infunnit sig så kommer lugnet. Och även om det är mycket mörker nu så ger lugnet mig skärpan att se ljuset som komma skall. Nån gång. På något sätt. Hopp? Jag vet inte. Men jag vet en sak... Jag har en familj som ställer upp mer än jag trodde var möjligt. Ovillkorligt och utan frågor. Oförtrutet lyssnat, skruvat, burit, handlat, kört, fixat, hämtat, lämnat, peppat, stöttat, och när de gjort allt detta så har de börjat om från början och gjort allt igen. Jag är så tacksam att det gör ont. Tårar. Kärlek. Och vännerna... Jag kan inte säga tack nog... Idag har varit en bra dag. Morgondagen kanske inte blir lika bra, men jag vet i alla fall att det finns dagar som är bra från början till slut. Jag hoppas och tror att de kommer dyka upp oftare och oftare med tiden. Återigen, hopp!
3 kommentarer:
Kram på dig!
Vato. Kram. En redi gaykram. Hela familjen kommer till Hossmo i nästa vecka. Stannar jättelänge, typ en vecka. Vi hörs. Ta hand om dig.
Du är en bra människa! Jag tycker vi alltid har intressanta telefonsamtal dessutom! :)
Skicka en kommentar