En kort uppdatering

God afton!

En tid har förflutit sedan senaste inlägget. Varför?
Har nog inget bra svar på det. Livet har på sistone bestått mest av
innebandy, jobb och ganska vilda rotblötor. Sällan har så många
primalskrik yppats under en och samma månad!

Det har varit allahelgona-helg. HEll-On-Wheels även kallat.
Var inte speciellt snygg då, som ni alla kan se.
En väldigt rolig kväll var det dock. Många underligt och finurligt
utklädda människor och en hel del galenheter.
Till följd av sambons överförfriskning blev jag dock ofrivillig
gräsänkling när det var dags att bege sig från festen till krogen.
Vem fan går ut klädd så anyway? (Retorisk fråga)

Egentligen finns det miljarder saker att skriva om nu, men poker och
en iskall (sådär härligt så att flaskan blir immig) öl lockar.
Poker. Vilket gissel. Men men, det finns säkerligen värre sätt
att ruinera sig!

Vårt lilla tillskott Ivan har by the way vuxit sig ganska mycket större.
Han är fortfarande lika dampig. Hulda tycker fortfarande inte om honom.
trots att han inte längre är liten och så söt att han oavkortat stjäl
all uppmärksamhet. Vet inte om det beror på att han trackar henne
halva dygnet när vi är borta, eller att de fungerar som människor där
alla inte går ihop med alla.
Sen jag började tänka tanken "Ivan, snart ska du och jag leka på motor-
-vägen om du inte lugnar ner dig" har han i all fall inte stört mig på nätterna
längre.

Dags att ta en paus för idag! Vill avsluta detta inlägg med nedanstående
tips till allmänheten: Tamponger i munnen när du halsar öl gör att du kan njuta
av smaken LÄNGE!

Ovanligt lugn helg förutom tillskottet

Jaha....

Idag är det söndag. En skönt avslappnad sådan. Ett behagligt lugn
och en ännu mer behaglig frånvaro av baksmälla.
Det är inte varje helg man upplever det.

Trots den uppvilande och rekreativa lördagen så lockar soffan lite. Men att stänga
ögonen blir det inte tal om. Vi har fått tillskott i familjen.
Hulda (se nedan) har ju funnits med i vår lilla familj ganska länge nu, och utgör
det ständigt lugna och harmoniska inslaget i vår trio.
Trio.... Just det ja... Trio var vi tills i torsdags. Då äntrade en ny stjärna scenen.
Ivan. Eller "Ivan den förskräcklige" som vi kallar honom. (Se även honom nedan)

En liten vild och oerhört självsäker krabat som till större delen är en norsk skogskatt.
Han är inte rädd för något, spinner hela tiden och ÄLSKAR att anfalla husses
fötter. Speciellt om husse råkat slumra till ett par minuter, eller råkar peta ut
ena foten utanför täcket på natten. Då är det som bäst att borra in sina sylvassa små
klor och tänder och njuta av det smärtfyllda skriket som kommer från husses mun.
Livet leker.

Jag låter nedanstående bilder tala för sig själva, och avslutar dagens inlägg med en
liten hint om vad som komma skall.

(Coming up in the next episode: En dag på företaget X (halvplagiat av Daniels idé))


HULDA



IVAN

En meningslös kvart

Ok, dags att slå ihjäl lite tid. 14 minuter för att vara mer exakt. Teoretiskt sett borde man kunna hinna sätta en hel del skit på pränt, men när man väl kommit på nåt som är värt att skriva om så finns ingen tid kvar.

Tid är något intressant.

Tidsbrist gör att tiden flyger.
Detta måste vara ett geni-drag för att få tiden att gå. Inget får sekundvisaren att röra sig så långsamt som väntan eller att ha tråkigt. Ännu ett geni-drag är fött. Vill man leva lääääänge och få ut så mycket som möjligt av livet ska man vänta. Vänta på nåt gott, och gärna undvika allt som kan uppfattas som roligt under tiden. Förströelse är vägen till snabb undergång.
Vilken lätt efterbliven snedhjärna har skrivit ovanstående egentligen?
Skämmes tamejfan!

Några 14 minuter blev det inte tal om. Detta var alldeles för trist, och tiden går alldeles för långsamt. 4,5 minuter senare sitter jag här, och väntar fortfarande.

Återigen: Skämmes tamejfan!

Torsdag...

Visst fan är det skönt när man vaknar upp en torsdag i tron att det bara är onsdag? En glad liten vardagsöverraskning och en underbar känsla när helgen är en dag närmre än man trott...
Lika intensivt, fast mer åt det deprimerande och jag-går-fan-och-lägger-mig-ett-dygn-till-aktiga hållet är det när man vaknar en torsdag och tror att det är fredag. Fredagsfralla på jobbet. Mmmm... Men inte fan finns det nån fralla!! Man är ju en hel dag för tidig i tankarna.
Toppa detta med en outhärdlig värme och en snus-abstinens som skulle kunna få en inverterad Tomas DiLeva att framstå som en riktig muntergök så har du min dag.

Återigen kommer vi tillbaka till den gamla slagdängan: Varför ska jag gnälla?`Det kunde varit värre! Tjaa.. Ligger ju nåt i det.
Håller just nu på att tvätta. Funderar på att dra en runda till IKEA och handla 8 korvar med 8 korvbröd (ÄNTLIGEN nån som greppat den basala matematiken med korv + bröd) för 25 spänn. En billig och enkel matlåda till morgondagen. Morgondagen som denna gång faktiskt är en fredag. Livet känns redan ljusare.
Finge jag bara ta en snus så skulle allt kännas 100%. Men icke. Här ska det späkas ett par veckor till innan det oundvikliga återfallet inträffar. Varför inte bara bespara sig lidandet?


Hinner inte skriva mer nu. Ska till IKEA, plocka upp tvätten och sen åka ut till älsklingen.

(FAN VAD JAG VILL HA EN SNUS!!!!)
.
.
.
.
.

.
.
.
.
.
.
.

Billgren Gästspelar...

Ett gammalt känt ansikte tittar in... Grymt! Vilka minnen!
Vilka galenskaper!

Värmeslag

Varmt såinutavbarahelvete kan man säga. Varmt överallt. Sitter man ute är det för varmt. Sitter man inne är det för varmt. Är man så dum att man ger sig på nån slags fysisk aktivitet, som till exempel att gå så kan man likaväl bereda sig på att gå direkt hem för att ta en kall dusch, ty svetten kommer fortare än tåget. Kanske dumt att gnälla. Det är ju faktiskt sån här värme som gör att en iskall öl på en uteservering eller i en brasse-stol blir sååååå mycket mer njutbar.
(Eller som på bilden: På ströget! =))

Var i Köpenhamn i helgen. Riktigt mys.
Får lov att återkomma till det senare under dagen... Var bara tvungen att klaga lite på värmen. Dags att jobba...



Ciao!

Kväll... Fotbolls VM på burken.
Sofie glömde sitt Sverige-linne hemma, och sitter nu i min på tok för stora
nations-tröja. Riktigt söt. en rejäl laddning grillat i magen och två folk-bir på det, och man mår som en kung. En trött sådan. Måste vara vaken i många timmar till. Shoppingresa till tyskland inatt. Måste vara trött så att man kan sova på bussen, även om fulla ölänningar har fest två säten bort. Återstår att se om det blir handgemäng. Förhoppningsvis har man efter detta dygnet tillräckligt med öl för att klara hela semestern med råge.

Fan.. orkar inte skriva mer just nu. Jo, förresten.... Jobbade sista dagen med Cissi idag. Trist. Det är en kul prick som vi kommer sakna. Men förhoppningsvis har vi inte sett det sista av henne.

Nu ska jag kolla sista halvan av matchen mot Paraguay. Balle om vi förlorar. Fast egentligen... What the fuck,,,, Jag sitter här med en söt flickvän så varför lipa över sådant?

Krya på mig!

Later....

Snart 30 alltså...

Det är märkligt... Sedan dagen jag fyllde 25 har folk påpekat att jag snart är 30, och oavsett hur avlägset det stora 30-stupet än må kännas så kommer det onekligen närmre.
Åldersnojan lyser med sin frånvaro.
Ett år kvar. Eller jaahh..... 11 månader i alla fall. Ingen panik.
Varför stressa? Varför jämföra sig med andra?

"30?? Ska man inte vara pappa då?" Och helst ha ett jobb med feting-lön?
Tjaaa... Vad säger man...??
Vännen T är nybliven pappa. Stort!! Ingen press. Ingen stress. En förbannad
längtan efter att oxå få bli pappa då? Det är nog närmre sanningen.
Det kommer. Ingen press. Undvik fokus på ålder.
Intala sig att det är ok för oss 70-talister att vara lite sena. Vi har ju så
mycket att göra.
Men slutar jag upp som många andra i den här staden, det vill säga över 35 med
student-overall och en påtaglig motvilja mot att bli vuxen, så skjut mig.

Vill vara vuxen. Vill förbli ung. Kan jag inte vara både och?
Klart jag kan...
Älsklingen och jag har redan bestämt att det ska flyttas ihop, och barn är inte
många år framåt i tiden. Vuxenpoängen hägrar. Kanske kan jag bli vuxen även
i andras ögon medan jag fortfarande känner mig ung?
Paradoxalt. Ingen press. Ingen stress. Jag är fortfarande ung.



Har pecis meckat ihop 2 pizzor. Hemmagjorda. Inte alls lika gott som köpe-pizza och
betydligt dyrare, men ändå känner man sig sällsamt nöjd och duktig efteråt.
Inte lika nöjd när jag ser traven med disk dock. Skit samma. Det är ju fotbolls-VM
och Brassarnas finlir kan ju inte vänta. Det kan disken.
Snart 30, och fortfarande kan jag inte genomskåda mina egna halvtaskiga
och nästintill lögnaktiga argument för att rättfärdiga den egna latheten.
Vart är världen på väg???