En inte helt sanningsenlig rubrik, ty jag är ju bara 30 än så länge.
Var ute och sprang på Stensö idag igen, efter att ha låtit mina knän vila en vecka. Gick som en dans de första 3 kilometrarna, sen rasade knäna och de följande 2 fick jag springa riktigt fort för att kunna ta mig tillbaka till bilen innan det blev olidligt. En ganska bra tid blev det dock. Runt 20 minuter på dryga 5 kilometer. Det skulle bli en bra mil-tid. (Om det vore fysiskt möjligt att hålla samma tempo så länge)
Funderar på att besöka nån slags läkare för att få knäna kollade. Varken träning eller vila verkar hjälpa. Och att ge upp löpningen och låta konditionen gå åt helvete är inget alternativ. Nej nej, att träna hjärtat är en investering för livet!!
(HAr hört att ett glas rött nån gång ibland är bra för hjärtat så man kanske skulle fortsätta "investerandet" ikväll! =))
Ännu en meningslöst mediåker dussin-blogg, utan egentligt allmänintresse, och som redan i beskrivningen ursäktar sin brist på läsvärdhet. Länge leve Jante!
tisdag, april 29, 2008
söndag, april 27, 2008
lördag, april 26, 2008
fredag, april 25, 2008
onsdag, april 23, 2008
Den faktiska innebörden...
Igår upptäckte jag för första gången i livet den faktiska innebörden av att "träna tills man spyr".
Det var inte alls lika roligt som det låter. Ett stenhårt benpass, följt av ett lika hårt mag- axel- och arm-pass följdes av en god stunds hets-rodd för att riktigt ta kål på kroppen och få upp pulsen.
Det lyckades lite väl bra. Stapplade ut från gymmet, med andan i halsen, utan att ha bytt skor, bara för att säcka ihop utanför bilen. Blev liggande ett par minuter på marken, utmattad och illamående. En snabb uppstötning, sen kunde jag låsa upp bildörren och sätta mig med benen utanför och fortsätta kallsvettas en kvart till.
Dags att inse att man inte är stålmannen, men ångesten över att inte kunna springa ordentligt nu gör att man gärna skulle vilja vara det...
Det var inte alls lika roligt som det låter. Ett stenhårt benpass, följt av ett lika hårt mag- axel- och arm-pass följdes av en god stunds hets-rodd för att riktigt ta kål på kroppen och få upp pulsen.
Det lyckades lite väl bra. Stapplade ut från gymmet, med andan i halsen, utan att ha bytt skor, bara för att säcka ihop utanför bilen. Blev liggande ett par minuter på marken, utmattad och illamående. En snabb uppstötning, sen kunde jag låsa upp bildörren och sätta mig med benen utanför och fortsätta kallsvettas en kvart till.
Dags att inse att man inte är stålmannen, men ångesten över att inte kunna springa ordentligt nu gör att man gärna skulle vilja vara det...
söndag, april 20, 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)