Den faktiska innebörden...

Igår upptäckte jag för första gången i livet den faktiska innebörden av att "träna tills man spyr".
Det var inte alls lika roligt som det låter. Ett stenhårt benpass, följt av ett lika hårt mag- axel- och arm-pass följdes av en god stunds hets-rodd för att riktigt ta kål på kroppen och få upp pulsen.
Det lyckades lite väl bra. Stapplade ut från gymmet, med andan i halsen, utan att ha bytt skor, bara för att säcka ihop utanför bilen. Blev liggande ett par minuter på marken, utmattad och illamående. En snabb uppstötning, sen kunde jag låsa upp bildörren och sätta mig med benen utanför och fortsätta kallsvettas en kvart till.
Dags att inse att man inte är stålmannen, men ångesten över att inte kunna springa ordentligt nu gör att man gärna skulle vilja vara det...