Härmodagen talade jag med lönsförsäkringar i ett försök att få ersättning för den delen av vår Thailandsresa som jag var sängliggande. Mycket trevligt bemötande. Jag var trevlig tillbaka. Jag fick ut en skadeanmälan som jag snällt fyllde i, bifogade massa intyg från en thai-doktor och kvitton etc etc, samt en egenhändigt författad redogörelse av händelseförloppet.
Allt detta postades igår. Det kändes bra när jag lade mitt tjocka kuvert i den gula postlådan. Jag nynnade till och med när jag gick från lådan, och såg framför mig hur de skulle skicka en fet check. Pengar som skulle kunna finansiera en stor del av platt-tv:n jag vill ha.
Idag känner jag mig, uteblivet svar till trots, inte lika hoppfull. Vad är egentligen oddsen för att den lilla människan (mssförstå mig rätt) ska få rätt mot stora försäkringsbolaget? De har i och för sig ett bra rykte så jag håller tummar och tår.
Och går de emot mig får vi ta till plan B: Envishet och tjat. (Extremt sår-i-öronen-tjat).
Plan C har jag inte kommit på ännu.
Men... Nu får det vara nog med "måla fan på väggen" för idag. Än så länge står det 0 - 0!
(och innan året är slut ska det stå 1 - 0 till undertecknad!)
Jag håller er uppdaterade!
1 kommentar:
Får du nej är det bara att köra med ett-samtal-om-dagen-metoden.
Skicka en kommentar